Att Blåsut blev till en idyll för klubbens medlemmar är helt klart. Där kunde medlemmarna samlas och arbeta med klubbegendomen. Bryggor skulle byggas, stranden rensas och parken bakom klubbhuset göras i ordning. Dessutom avhölls klubbfester, ofta i samband med tävlingar. Till den allra första sammankomsten på Blåsut transporterades deltagarna med den pampiga passagerarångaren "Glafsfjorden" under befäl av kapten Hügert.
Arvika Motorbåtsklubb svarade under en lång rad av år för en traditionell midsommarfest på Blåsut. Redan året före köpet bestämde styrelsen att klubben skulle hålla en midsommarfest. I styrelseprotokoll från den 6 juni och den 12 juni 1928, kan utläsas att det var full fart på dansbanebygge och till midsommarvakan kunde gästerna få skjuts. Priset för transport samt inträde sattes till en krona. Enbart inträde kostade 50 öre. Dansbiljetter kunde köpas enstaka för 10 öre styck. För tre åt gången betalade dansören 25 öre. För musiken svarade kapellet "The Jolly Four" eller som det stavades i protokollet "Jållifår". ( I Jan Larssons bok om värmlandsorkestrarna heter orkestern "Jolly Six")
Serveringen bestod av kaffe och kostade 60 öre. Uppenbarligen räknade styrelsen med invasion, eftersom bröd för 400 personer inköptes. Festen hölls emellertid inte på Blåsut, som ännu inte var inköpt, utan i närheten av Prisudden. Det var vaktmästaren Emanuel Berggrens sommarstuga, som han hade upplåtit för klubbens räkning under de första åren. Prisudden ligger granne med Ingesundsskolorna. Där var Valdemar Dahlgren rektor och han var måttligt imponerad av att en dansbana byggdes i skolans närhet. I en insändare i lokalpressen skrev han bl.a. följande:
"Att den planerade dansbanan skulle bli nära granne till ungdomsskolorna på Ingesund, gör saken särskilt ömtålig. Deras område har rätt att betraktas såsom på sätt och vis kyrklig mark. Även om meningen är, att dansbanan enbart skall nyttjas ett fåtal gånger om året, kommer nog den ekonomiska principen att så småningom sörja för att varvantalet där går upp till det normala. Som föreståndare för Ingesundsskolorna anser jag det som min skyldighet att stå i ständig opposition mot en offentlig dansbana i dess närhet."
Dahlgren fick förstås svar i samma tidning av AM:s sekreterare Albin Gustafsson, som bl.a skrev:
"Kan det på något sätt omstämma Eder uppfattning (och det vågar vi nästan förmoda, med tanke på att Folkskolan på Ingesund själv vid skilda tillfällen anordnat dans för sina elever) är det oss ett nöje att kunna meddela, att endast gammal dansmusik - vals, polka och polkett etc. - kommer att spelas. Själva dansen som sådan anse vi således inte böra såra Ert sinne för naturens ograverade majestät eller störa helgden på skolans "kyrkliga mark", och vad ordningen vi och omkring dansbanan beträffar, så tro vi oss nästan kunna försäkra, att ingen, som råkar bo i närheten, skall bli störd. Då det inte finns någon trafikabel väg till området, kommer all trafik att uppehållas sjövägen. Härmed anse vi frågan för vår del slutdiskuterad och vårt lilla sommarnöje torde heller inte behöva mera pressreklam. Det är vår fulla förvissning att sommaren kommer att visa, att rektor Dahlgren, trots den honnör vi gärna ge för Edra goda avsikter och uppoffrande nit för bygdens och dess goda traditioners vård, för denna gång varit ute i ogjort väder."
När klubben köpt Blåsut anordnades midsommarvakan där. Den besöktes ofta av en månghundrahövdad publik och var ett offentligt arrangemang. Dessa publika tillställningar hade syftet att finansiera den nyinköpta klubbegendomen. Det första offentliga arrangemanget gav ett överskott på inte mindre än drygt 1.400 kronor. Vid angöringsbryggorna låg båtarna tätt och från staden transporterades festbesökare med fartyg. Inte minst med bröderna Gustafssons "Sundsnäs". Det har varit ett genomgående drag i klubben under alla år, att förslagsställare i styrelsen också utsetts till att se till att förslaget omsatts till verklighet. Så var det 1930 och så är det än idag. Möjligen en förklaring till att klubbens valberedning haft eviga rekryteringsproblem.
"§11: A. Gustafsson föreslog att en äggsexa skulle anordnas under påskhelgen och klubben beslöt i enlighet härmed. Förslagsställaren fick i uppdrag att organisera denna tillställning." (Protokoll 18 mars 1931)
Midsommarfesterna blev efterhand ryggraden i klubbekonomin. Men säg den glädje som varar för evigt. I mitten av 1990-talet aktualiserade en av klubbens närmsta grannar frågan om huruvida klubbens festverksamhet var att betrakta som miljöstörning. Kommun och Länsstyrelse engagerades i saken, som slutade med råd, anvisningar och förelägganden. Myndighetsbesluten var så inskränkande på de offentliga festerna, att klubben beslutade att upphöra med midsommarfesten som offentlig tillställning. Däremot har midsommarfesterna fortsatt som intern klubbangelägenhet. Klagomålen från grannen har emellertid fortsatt, medan övriga grannar i grannskapet har uttryckt sitt gillande av klubbens verksamhet. Vi ska återkomma till grannfejden längre fram i denna skrift.
Blåsut används numera av medlemmarna och lånas då och då ut till utomstående som sponsrar klubbens verksamhet. Men allmänheten har, i varje fall tillsvidare, tillträde till området.
I 25-årsskriften skrev Knut Karlsson och Eric Sundberg om fester och sammankomster: "Redan på ett tidigt stadium voro klubbens medlemmar intresserade av fester och samkväm. Sorgligt nog finns det inte några protokoll från första åren att hämta stoff ifrån. Något har vi dock fått fram, då vi ännu ha nöjet höra muntliga skildringar från medlemmar som då voro med och deltogo i festerna. Det förekom midsommarvakor, gökottor m.m. å Berggrens sommarresidens. Medlemmarna förlustade sig med dans och lekar, kaffe och läskedrycksförtäring. Att stämningen var god framgår av skildringarna. Att i detalj återge alla glada sammankomster är ogörligt på grund av det begränsade utrymmet för denna minnesteckning. Klubbens medlemmar har följt de gamla traditionerna under de gångna åren, till exempel att anordna vårfester, midsommarfester, tävlingsfester, knytkalas och kräftsexor. Efter inköpet av Rudströmska villan, kom festerna naturligtvis att sommartid förläggas hit. En av de första festerna på Blåsut var invigningen av klubbhuset, den 2 juni 1929. Gustaf Fredriksson var den som fick i uppdrag att ordna festen. Vad som försiggick på denna förtäljer inga protokoll, men att 2 st diskerskor voro engagerade vittnar om att kulinariska anrättningar i såväl mat som dryck förekom. Bland annat kan omnämnas att även äggsexor anordnades, vilket säger, att klubben var i tidigt vårfesthumör.
En av de senaste årens mera lyckade festanordningar var hösten 1946. Klubben anordnade då regatta från båthamnen, samtliga båtar illuminerade med kulörta lyktor och spelande strålkastare. Slutmålet var klubbhuset Blåsut. Stranden och parken var upplysta av marschaller. I klubbhuset dansades och skämttävlingar pågick till långt in på småtimmarna. På natten avbrändes som vid så många andra av våra fester, ett ståtligt fyrverkeri. På Skagern (Segelsällskapets klubbholme) har sedan några år tillbaka anordnats midsommarfest med vaka, gemensamt med ASS, vilken rönt stor anslutning. Färden dit ut företager deltagarna i lövade båtar, det är en vacker tavla att i den ljusa kvällen, från Skagerns klippor se dessa små farkoster ila mot denna underbara ö. Vädrets makter har alltid varit oss nådiga dessa underbara kvällar. Sedan 1947 har AM och ASS introducerat en vinterfest för sina medlemmar på Stadshotellet, Trettondagsafton. Festsalen är dekorerad med signalflaggor och sjömärken. Blinkfyrar klipper med röda och vita ljus. I fonden är en kommandobrygga uppbyggd med namnet M/S Vågen som är festens signaturnamn. Från denna brygga framföres under kvällens lopp nidvisor, skämtanspelningar på lokala förhållanden. Uppträdande av negersångare, duettsångare, solosångare allt utfört av resp. föreningars medlemmar. Kvällen förgår under dans och skämt. Det är att hoppas att den blir en föreningslänk emellan seglare och motorbåtsfolk i fortsättningen, liksom den är nu. Nu stundar en större festlighet (25 årsjubileum) för Arvika Motorbåtsklubb, och det finnes nog anledning att återkomma om 25 år för då levande krönikörer. Då kanske det heter....Det var en gång....för 25 år sedan....här i Arvika... (Knut och Eric)"
Knut Karlssons och Eric Sundbergs förhoppning om att Vågen-festen skulle leva länge, som ett samarrangemang mellan klubbarna, höll i sig en bit in på 1980-talet. Då tackade Stadshotellets nye källarmästare Rolf Jonsson för sig och avstod från vidare Vågen-fester. Ett av skälen var dålig lönsamhet. Ett annat att lönsamheten hölls nere på grund av festdeltagarnas böjelse att ta med egna drycker till festlokalen. Jonssons beslut var naturligtvis fullt begripligt. Men M/S Vågen stävade vidare.
Genom enskilda medlemmars initiativ flyttades Vågen-festen till Folkets Hus och genomfördes som knytkalas. I ett senare skede övergick festen i privat regi, men överskottet kom klubben till del, vilket årligen glatt varje tjänstgörande kassör i AM så länge knytkalasen pågick. Under senare år har klubben arrangerat ett par årliga fester för medlemmarna. Dels midsommarfesten, som lockat ett hundratal deltagare, dels höstavslutningen med ett trettiotal närvarande. Festerna är sålunda inte längre en bärande del av klubbekonomin. Däremot ganska viktiga för sammanhållningen bland klubbens aktivaste medlemmar.
Copyright © 2020 arvikamotorbatsklubb.se. All Rights Reserved.