20. Medlemmar

Sedan klubben bildades 1924 har med säkerhet mer än ettusen medlemmar funnits genom åren. Många har varit medlemmar i AM sedan ungdomsåren till livets slut. Andra har lämnat föreningen under vissa perioder, möjligen i avsaknad av båt, för att återkomma senare. Andra åter har varit medlemmar under decennier, inte i kraft av båtägare utan i sympati för klubbens ändamål och skötsel. Under årens lopp har det förekommit att medlemmar uteslutits på grund av bristande betalning av medlemsavgiften.

Ingenstans, i tillgängliga protokoll, finns noterat uteslutning av andra orsaker. Det största medlemsantalet under ett enskilt år har varit 337 aktiva medlemmar. Det lägsta 42. Medlemsregistret, uppdaterat 2004, upptar alla namn som återfunnits i protokoll, matriklar och tidningsartiklar. Registret gör inte anspråk på att vara fullständigt, men de medlemmar som saknas bör vara ganska få. Under senare år har medlemsantalet hållit sig mellan 180 och 200 personer.

Klubben har gjort vissa rekryteringsansträngningar, inte minst därför att medlemsavgiften till klubben numera är den dominerande inkomstkällan. Klubben ägnar sig inte längre åt lotterier, festernas antal är begränsade och serveringen upphörde för länge sedan. Trots detta har klubben en fungerande ekonomi, där medlemsavgifterna är ryggraden. Medlemsavgiften har genom åren varit från två kronor till nuvarande tvåhundra kronor. Numera betalar medlemmarna också en särskild "städavgift" på 100 kronor per år. En avgift som återbetalas om medlemmen utför städarbete vår och höst på Blåsut.

Medlemsantagning i klubben sker efter personlig ansökan till klubbens styrelse. Det är en öppen antagning och krav på motorbåtsinnehav finns inte. Däremot krävs av medlemsaspiranten ett uttalat intresse för klubbens ändamål och verksamhet. Här följer miniporträtt av några, för klubben, särskilt betydelsefulla medlemmar genom de åttio åren:

Axel Olsson
"När Axel Olsson invaldes i styrelsen gjorde klubben ett gott val. Som intendent gjorde han allt arbete som ålåg honom och mer till. Hans intresse räckte till för allt. Utlottningsbåten hade i honom en trogen vårdare från det den kom i sjön till dragningen. Otaliga var hans turer till Blåsut. Där var alltid något att syssla med, från tuppen på taket, vilken han reparerade och målade, till uthus och bryggor, vilka alltid gav något att syssla med. Han var en av dessa gamla goda män, som lade ned ett oegennyttigt arbete för en sak, som intresserade honom. Den trevliga hänglampan i klubbhuset är hans verk. Den offrade han många kvällars arbete på.

Han hade en stilla humor den gode Axel. Jag minns många gånger vi var därute, kanske på vintern, kallt och ruggigt. Vi eldade och kokte oss kaffe, satt och pratade om vad vi gjort eller skulle göra, så kom det stilla från honom: Ska vi frysa och svälta, så ska vi väl inte fara illa heller. Och därmed plockade han upp ur sin ryggsäck något att sätta "kulör" på kaffet med. I unga år var han litet av sjöman. Han berättade om när han gick med en liten ångbåt, som släpade pråmar mellan Stömne och Arvika. I ur och skur - sjön var då enda transportvägen för gods och folk - gick de med pråmsläp, från tidig vår till sena hösten, ingen fyrbelysning fanns utan det var att gå på känn efter mörkrets inbrott.

Under hans sjukdom var jag ofta hos honom och alltid frågade han hur det var därute. Hans tankar sökte sig till Blåsut. För oss, som lärde känna honom, för klubben, som han ägnade ett så stort intresse, ska vi minnas honom som en god människa och kamrat." (Gustav Johansson)

A.E. Edman
"Ska vi inte ut och köra nu? Här ska vi väl inte sitta heller." Ja, så hördes det ofta från A.E. när AM-flottiljen gjorde några raster vid de sällskapsresor klubben förr företog. Just de ovan citerade orden kan också i viss mån sägas vara karaktäristiska för Edman. Aldrig ville han ligga still med sin båt vid någon vacker strand. Jämt ville han vara ute och köra. Han ville också vara den främste när det gällde att köra fort, och med dessa två egenskaper i gemen har han hunnit lägga åtskilliga sjömil bakom sig, som säkert skulle räcka till en jorden-runt-segling.

Detta att jämt ligga ute och köra hindrar dock inte att han i alla tider setts som den mest trogne nere vid Kattviken. Både bittida och sent har han synts gå därnere som en trogen väktare ända in i denna ålderns sena höst. Han är nämligen sedan rätt länge klubbens äldsta medlem till ålder. Genom hans stora intresse för de mera racerbetonade åken säger det sig ju också självt att han ägnat tävlandet ett synnerligen stort intresse. Sommartid ägnade han sig helt åt båten men när höst som vår gjorde sig påmind, då nedlade han ett energiskt arbete för klubben nere vid upplagsplatsen.

Den rätt otacksamma uppgiften med indrivandet av avgiften för vinterförvaringen av båtarna skötte han på ett mönstergillt sätt, inte minst under krigsåren. För hans arbete till klubbens fromma utnämndes han också år 1939 till hedersledamot och kan således fira 10-årsjubileum som sådan." ( S. -n. Förmodligen är signaturen identisk med Sven Olsson, men kan också vara den senare sekreteraren Sigfrid Persson)

Emanuel Berggren
"Emanuel Berggren har suttit i vår styrelse i inte mindre än 17 hela år och innehar därmed klubbrekordet ifråga om längsta tjänstetiden i styrelsen. Detta kanske i och för sig inte säger så mycket om hans person men som i alla fall säger oss att han under alla år åtnjutit ett synnerligen gott förtroende hos medlemmarna. När man ska försöka framställa honom i en mera personlig dager, kommer man onekligen i första hand - bortsett från hans dagliga vaktmästargärning - att se honom som en stor sjö- och båtälskare. Hans intresse för sjön och båtsporten belyses kanske också i någon mån om man nämner att han är en av stiftarna av klubben och har under alla år haft sitt namn i medlemsmatrikeln.

När man ser honom framför sig ser man också en mängd båtar passera revy för ens ögon och alla båtarna med Berggren som befälhavare. Han är nämligen den arvikabo som haft flera båtar än någon annan i sin ägo. Men det var inte vilken båt som helst som han ägnade sig åt. Det skulle alltid vara båtar med fart och fläkt över. Så småningom övergav han dock fartentusiasternas tetplats till förmån för mera tjusande och mjuka linjer på sina farkoster och intog istället en framskjuten plats när det gällde att framställa vackra och ändamålsenliga båtar. Han var nämligen också på sin tid en båtbyggare så god som någon.

Men när båtbyggandet och arbetet inte tog hans tid i anspråk ägnade han sig mest åt klubben, där han lagt ner ett storartat arbete. Vi minns särskilt hur han med sin "racer" kuskade runt Glafsfjordens kuster för att söka upp någon lämplig fast boplats för klubben att kasta ankar vid. Han var den största entusiasten för en sådan plats. Själv ägde han Prisudden, och när han och hans kamrater i kommittén inte kunde hitta någon bra plats, ja då tog Berggren och upplät sin egen stuga till klubben.

Ja, sådan är han. Inget uppdrag som han fått sig förelagt får gå förbi outfört. Detta har gått igen i allt, inte minst i de olika kommittéer och nämnder han suttit med. Fullt aktiv på sjön som förr är han numera inte men intresset för klubben lever alltjämt lika starkt hos honom och än finns ju möjligheter att få se honom som en vågens riddare." (S.-n.)

Gustav Johansson
"När det gällde att teckna ned några rader om vår trogne intendent, Axel Olsson, var väl inget naturligare än att Gustav Johansson skulle få detta på sin lott. Dessa två var de som alltid höllo ihop i både vått och torrt och bägge var de lika energiska arbetsmyror. När Gustav talar om vilket arbete Axel Olsson lagt ned ute på Blåsut, om hur de suttit där och planerat för kommande tider, då får vi också komma ihåg att Gustav själv varit med. Hur han gått där och pysslat tillsammans med Axel Olsson både bittida och sent. Vår gode Gustav betraktades också med fog som den riktige klockarfar han i verkligheten var. Man kan också utan överdrift påstå att han är den som burit den tyngsta bördan av oss alla.

Under de 16 långa år han satt som kassör lade han ned ett arbete som knappast någon av oss andra skulle mäktat med. Ett alldeles speciellt intresse ägnade han klubbens servering ute på Blåsut och att se Gustav styra båten mot Sund både morgon och kväll hörde till det dagliga, helg som söcken lika. Alltid skulle det finnas färska varor därute och alltid var det Gustav som fick svara för att de fanns där. När hösten gjorde sitt intåg och båtarna lagts upp på sina vinterbäddar, då tog han cykeln fatt och - ofta i sällskap med Axel Olsson - trampade sundsvägen. Hans ansvarskänsla tvingade honom ut till Blåsut under årets alla tider, vinter som sommar.

Hans intresse belyses kanske bäst om man säger att han omhuldade föreningens egendom rent av mera än sin egen. Nu har skytterörelsen helt förmånen att ha honom som stöttepelare. Men när markörspadarna viftar för hans femettor framträder nog dessa - ömsom rött, ömsom vitt visande bitar - för Gustav likt blinkfyrarna i Sundet. Ännu i många år kommer han säkert att finnas bland oss både ute på Blåsut och annorstädes." (S.-n.)

Albin Gustafsson
"Till dessa få, som varit med från klubbens början och som ännu idag är medlem och visar ett aldrig sinande intresse för klubben och dess verksamhet, hör Albin Gustafsson. Med båtbyggeriet till yrke var det också helt naturligt att han hade intresse för bildandet av ytterligare en klubb, i vår stad, med sjösporten på programmet. Tidigare var Albin som bekant i många år aktiv inom Segelsällskapet. Vad han gjort och betytt för klubben bär protokollsböckerna de bästa vittnesbörd om. Men det är inte alltid så att allt vad en medlem utför blir protokollfört, allra minst då han själv sitter som sekreterare. I kanske de flesta fall faller det mesta i glömskans djup. Så är det väl också med Albins insatser. Det som ännu finns kvar i minnet säger oss dock tillräckligt.

Han var bland andra en av förgrundsfigurerna vid köpet av Blåsut. De flesta av klubbens utlottningsbåtar har byggts på det Gustafssonska varvet och bär Albins namnskylt. I tidiga år besatt han ett enormt tävlingsintresse och syntes ofta i prislistornas övre fält. Bl.a. har han varit med om att hemföra Vänerpokalen till AM. På senare år ägnade han sin mesta tid åt trafikkörning och som befälhavare på m/s Ägir har han gjort sig känd som en både trevlig skeppare och skicklig navigatör. Numera är både båtbyggandet och skepparyrket ett minne blott men intresset för klubben sviker inte hos Albin." (S. -n.)

Emil Ekelund
En av de tidiga pionjärerna, som aktivt deltog i den unga klubbens styrelsearbete var Emil Ekelund. Ekelund var klubbens revisor under många år. I debatterna var han lugn och saklig. Som förslagsställare närmast oslagbar. Emil Ekelund var mycket intresserad av klubben och hade sjön som främsta hobby. Han var verksam bland annat i klubbens tävlingsverksamhet. Där hade han bland annat till uppgift att inköpa prispokaler. De var alltid av äkta silver. En god del av tävlingstroféerna har återförts till klubben genom gåvor från anhöriga och AM innehar därför en ansenlig prissamling från gångna tiders tävlingar.

Richard och Birger Strandberg
Bröderna Strandberg hörde till klubbens verkliga veteraner och var medlemmar sedan tillkomsten av klubben och under resten av sina liv. För klubben var bröderna en stor tillgång. De svarade för en god del av lottförsäljningen på utlottningsbåtarna, de var livaktiga i styrelsen, de var ledamöter i skilda kommittéer och bland prisdonatorerna vid tävlingar var de flitigt förekommande. På äldre dagar hade bröderna Strandberg ingen båt, men fortsatte att visa samma intresse för klubben. På upplagsplatsen fanns de ständigt närvarande och gav båtägarna goda råd om båtars skötsel och underhåll.

Hjalmar Lindström
I Lindström hade klubben en generös prisdonator, god historieberättare och en allmänt gladlynt person. Lindströms intresse för sjösport var omvittnat och särskilt intresserad var han av motorbåtstävlingar. Trots avsaknad av båt kvarstod han som medlem. (1949)

Valfrid Larsson
Gustav Fredriksson
Styrelseledamot, kassör och revisor
Bror Kinell
Ordförande
Sigfrid Persson
Sekreterare
Sture Lübeck
Sekreterare
Helmer Johansson
Ordförande och engagerad sjösportare.
Oscar Axmo
Ordförande under många år och hedersledamot.
Bengt Samuelsson
Styrelseledamot och sekreterare.

Ralf Engzell
Ordförande i AM under ett par perioder. Ralf var en engagerad och kontroversiell person. Kontroversiell i den meningen att han alltid gav uttryck för sin uppfattning, även om den för en eller annan tedde sig obehaglig. Ralf lade ner stor kraft på navigationsutbildningen av medlemmarna under 1960 och 1970-talen. Han påtog sig också ett stort ansvar för Blåsut. Det ledde tyvärr till att han av en del medlemmar uppfattades som enväldig och därför omedgörlig. Men denna omedgörlighet var mer en fasad än äkta personlighet. I grund och botten var nämligen Ralf ganska mjuk. Det visade han bland annat som ungdomsledare i Arvika IS, där han under många år var en drivande ledare för backhopparungdomarna.

Harry Norbäck
Redan som 17-åring, 1948, invaldes Harry i AM. Sedan dess har han varit klubbmedlem och ständigt lojalt ställt upp för klubben. Harry var, bland andra, en av de drivande när Segelsällskapet och Motorbåtsklubben tog över hamnanläggningen vid Solbergsholmen. Inte oväntat blev Harry den nya hamnens första hamnfogde.

Lars-Erik Juhlin
Styrelsemedlem på 1970/1980-talen. Han lade ner ett stort arbete för klubben och fanns alltid närvarande vid Blåsut för att delta i de stora arbeten som klubbegendomen fordrade. Under sin aktiva tid ägde han en av de mera uppmärksammade båtarna - en Storebro i trä. Med denna vackra båt deltog hela familjen aktivt i AM och svarade för en stor arbetsinsats vid tävlingar, möten och fester. Juhlin utträdde ur klubben under 1990-talet, sedan familjen flyttat till Högerud och båten sålts. Emellertid utsågs han till Hedersledamot 2004.

Ove Nilsson
"Bagis", smeknamn som härrör från familjeföretaget Valskvarnsbageriet (Arvika Elektriska Valskvarn AB), hör till samma generation som Juhlin. Ove har emellertid inte släppt klubbkontakten, utan har på nytt blivit medlem efter några års uppehåll. Precis som Lars-Erik Juhlin förde Ove med sig hela familjen in i AM-kretsen. Tillsammans med andra arbetsvilliga medlemmar deltog han i renoveringen av Blåsut. Nytt golv, nytt kök, renovering av klubbrum och uthus, är bara några av de arbetsuppgifter som Ove medverkat i. Hedersmedlem 2004.

Ola By
När Ola By började bygga sin stora gula motorbåt, så var det till stor lycka för Arvika Motorbåtsklubb. En mer handlingskraftig och idérik medlem är svårt att tänka sig. Olas insatser inom Arvika Motorklubb och Team Westom är omvittnade. Nu kom denna kraft till AM:s fria disposition.
Till Olas främsta förtjänster hörde hans enorma förmåga att förvandla tanke till handling. Så snart en idé kom i dagen, omsattes den i stort sett omedelbart i praktisk handling under Olas befäl. Renoveringen av pontonbryggan är ett sådant exempel, ombyggnaden av dansbanan ett annat. Trots att Ola inte hade längre färdväg än en kilometer från sin hemmabrygga till Blåsuts brygga, tyckte han ofta att det fick räcka. Han angjorde Blåsut och deltog i arbetet på egendomen med stor glädje. Som föreningsmänniska var Ola By enastående och han blev följdriktigt hedersmedlem i AM.

Nils Lersten
Kassören Nils Lerstens handstil känner många klubbmedlemmar igen. Som klubbens kassör hade han den digra uppgiften att sända ut medlemskort och inbetalningskort. Allt prydligt handskrivet. Dessutom hade han hand om avgifterna för upplagsplatsen, vilket innebar att han fick hålla ständig kontroll på köp och försäljningar av båtar, eftersom båtskjulen för det mesta ingick i affärerna. Nils Lersten arbetade i styrelsen under nära fyrtio år, på olika poster. En av klubbens verkliga veteraneroch Hedersmedlem.

Karl Olof Zetterström
För Ola Zetterström blev Arvika Motorbåtsklubb ett skötebarn. Han lade mycket tid på arbetet i styrelsen, i olika kommittéer och som klubbordförande. En syssla som han satte stort värde på. Och tog ansvar för. Ola blev en självskriven anförare av allsånger, inte minst de som föregår sillsupen. Iförd sin kaptensmössa for han varje sommar runt Glafsfjorden för att hitta en tilläggsplats för sig och hustrun Inez. För det mesta blev det Bergsviken.
Men ofta var bryggplatsen vid Blåsut den självklara förtöjningsplatsen. Från sin utsiktsplats på terrassen, på berget framför klubbhuset, har han många gånger, oförtröttligt, höjt ett förmanande pekfinger åt obetänksamma förare, som kört alldeles för fort genom Sundet med åtföljande svall som resultat. Fanns han inte på annat håll, var han lättsiktad vid "Kärringen" där han ofta satt för att lura upp någon gös eller abborre.
Trots att Olas hälsa började svikta mitt i 60-årsåldern, fortsatte han som ordförande ytterligare en tid. När så klubben stod utan ordförandekandidat i början av 1990-talet återtog han klubban i omtanke om klubben. Ola Zetterströms engagemang för AM liknade i mycket pionjärernas. I alla sammanhang fungerade han som klubbens beskyddare och förespråkare. Oegennyttan satt i högsätet. Efter hans bortgång har klubben satt upp en snidad trätavla till hans minne i klubbhuset.

Yngve Perlström
"Perlan" hör vid det här laget (2004) till klubbens inventarier. Tillsammans med Ola By tog han på sig huvudansvaret för ombyggnaden av dansbanan. Under senare år har Yngve fungerat som klubbens intendent. En syssla som han skött med den äran. Hans resor året runt, med bil eller båt, ut till klubbstugan för att kontrollera att allt varit i sin ordning, vittnar om att Yngve tagit ett övergripande ansvar för fastighetens fortlöpande underhåll. Ibland kanske han tagit på sig allt för stort ansvar och allt för mycket arbete. Det är alltid en risk - ty då kan omgivningen få för sig att arbetet blir gjort utan att denna omgivning behöver bry sig. Det är en intendents otacksamma värv...
Yngve har under sina år i klubben också fungerat som en suverän underhållare. Oavsett ackompanjemang och arrangemang, har han förnöjt klubbkamraterna med sin sång. Särskilt minnesvärda är hans framträdanden på midsommarkalasen med paradnumret "Flickorna i Småland". Hedersmedlem 2004.

Kjell Didricksson
Under många år finansierades klubbens verksamhet i huvudsak genom de offentliga midsommarfester som anordnades på Blåsut. Kjell var den drivande kraften och tog på sig nästan hela arbetet. Senare, under sin ordförandetid, hade han emellertid många problem att brottas med. Det var svårigheter att rekrytera ledamöter i styrelsen, intäkter och kostnader stod i dålig relation till varandra och problem med en klagande granne tog mycket tid. Men Kjell arbetade oförtrutet vidare och försökte engagera medlemmarna för klubbens bästa. Till sin besvikelse fick han emellertid ofta konstatera att bara styrelsen, möjligen av pliktkänsla, ställde upp för klubben.

I frågan om flyttningen av båtupplagsplatsen från "Tippen" till Solbergsholmen fick Kjell ta emot en del kritik. Framför allt från medlemmar som inte var helt insatta i hur beslutet om flyttning och ägarengagemanget i Hamnbolaget gått till. Hedersledamot.

Åke Johansson
På grund av sitt boende, nära Blåsut, har "Åke i Kinna" fått dra ett tungt lass. Med ett par kilometers bilväg till Blåsut, har Åke alltid ryckt ut i situationer när problem dykt upp. Det har varit fråga om problem med vattenpumpen, vatten i pontonbryggan, uppvärmning av stugan före möten, försäljning av nycklar och vimplar för att inte tala om nyckelhantering till gäster som begagnat Blåsut. Åke, och hans familj, har lagt ner tusentals timmar för AM, vilket i hög grad bidragit till klubbens goda ekonomi. Åkes insatser i styrelsen har också varit av god klass.

Lars Johansson
"Lars i Hage" har under många år gjort klubben stora tjänster, genom sitt enastående intresse för Blåsut. Där har han fungerat som "hustomte" och skött praktiska ting på tider när andra varit förhindrade. Många mil har Lars tillbringat på sin moped fram och åter till Blåsut. Till detta ska läggas ett stort intresse för styrelsearbetet i klubben. Lars har medverkat som suppleant och ledamot och sällan missat något sammanträde.

Roger Johannessen
Norrman och sjöman. Under sitt yrkesliv arbetade han som maskinbefäl i Wilhelm Wilhelmsens Rederi och hade världshaven som arbetsplats. Han pensionerade sig tidigt och flyttade till Arvika under tidigt 1990-tal. I samband med att han köpte K.O. Zetterströms klinkbyggda snipa "Else" blev han medlem i klubben.
1998 valdes han till ordförande och verkade som sådan med stor kraft. Han tillträdde i ett skede då klubbens ekonomi inte var särskilt lysande och han lade ner ett stort arbete på att eliminera kostnader och öka intäkterna. Särskilt engagerad var Roger Johannessen i flyttningen från "Tippen", som han ansåg blivit en ekonomisk kvarnsten för klubben. Men hans förslag om ett stort båtskjul, med plats för ett 30-tal båtar, blev aldrig verklighet. I stället byggdes de omtalade båthusen.
Som ordförande var Roger en frisk och frispråkig fläkt. Han ogillade att linda in sitt budskap i mjuka paket. Klara och tydliga besked var hans signum. Möjligen ett resultat av hans befälsställning på sjön. Johannessens ordförandetid blev emellertid kort. Han avled i december 1998. Hans korta ordförandeperiod blev, trots allt, till en vitamininjektion för klubben.

Kjell Sundberg
När ingen annan ville åta sig sysslan som kassör, i en tid när klubbens ekonomi var mer än ansträngd, då ställde Kjell upp. Detta var under 1990-talets sista år. Men dessförinnan hade Kjell gjort ett stort arbete för klubben, inte minst på Blåsut som han älskade mer än något annat. Han missade aldrig ett arbetsmöte och drog ett stort lass för att underhålla egendomen.
I sin syssla som kassör, upptäckte han snabbt att utgifterna inte stod i god relation till inkomsterna och därför företog han särredovisningar av vissa verksamhetsområden. Bland annat påvisade han upplagsplatsens verkliga kostnader. Elräkningar, sophantering och reparationer kostade klubben stora pengar. Efter Kjells förslag företogs en extra utdebitering bland upplagshyresgästerna, vilket i någon mån bättrade på finanserna. Trots att Kjell var svårt sjuk under sina sista år, missade han inte gärna några styrelsemöten. Som underhållare och entertainer var Kjell fenomenal. När han deltog i sammankomsterna, var inhyrd underhållning överflödig. Hans musikalitet var enastående och hans förmåga att formulera limerickar oöverträffad.

Till Hedersledamöter har genom åren kallats:
Axel Ohlsson (1939)
A.E. Edman ( före1949)
Em. Berggren (1949)
Albin Gustafsson (1949)
Gustaf Johansson (1949)
Helmer Johansson (1964)
Knut Karlsson (1964)
K.V. Andersson (1964)
Erik Edman (..?..)
Oscar Axmo (..?..)
Nils Lersten (..?..)
Kjell Didricksson (1998)
Ola By (..?..)
Greta Forslund (2004)
Harry Norbäck (2004)
Ove Nilsson (2004)
Yngve Perlström (2004)
Lars-Erik Juhlin (2004)
Gunnar Henricsson (2004)
Bengt Samuelsson (2004)